Mallekrafts C´Carro

Det tog ett tag va?
Livet på landet låter lugnt och fridfullt men det har hunnits med en hel del ändå sedan sist jag skrev.
- Elin har flyttat till Stockholm och pluggar på polishögskolan.
- Lägenheten har blivit såld!!
- Jag är numera hundförare och Carro är ständig vapendragare när vi ihärdigt levererar säkerhet på öarna i Göteborgs skärgård.
- En liten fluffskalle till Terv vid namn Ernst (Krokasmedens Wolverine) har flyttat in hos cirkus Gustafsson/Bålefalk .
- Klanen har blivit med hundsläp, ÄNTLIGEN!
Återkommer…

Har på allmän begäran blivit hetsad till att berätta lite om ”vårt nya liv som bönder” och efter ett snabbt besök i Mölndal igår så mindes jag denna uppmaning så håll till godo.

Köp nya saker för X antal tusen kronor, städa i 1 vecka så man kan inta sin föda på valfri plats i boendet direkt från golvet och avsluta med att samla ihop hela bandet med hundar och deportera dig själv från lägenheten lagom till visningstid.

Allt detta för att sedan få ett bistert men samtidigt uppmuntrande ”det går bättre nästa gång-samtal” ifrån mäklaren.

Jag tror vi hade 5-6 visningar och inte något annat än ett skambud 100.000:- under utgångspriset kom in. Folk verkar tro att man bedriver välgörenhet när man säljer sitt boende och egentligen inte alls har för avsikt att vare sig kunna betala av sina lån eller gå ivf 1000:- i vinst. gnäll, gnäll.
Det hela fick lösa sig som så att vi tackade mäklaren för visat intresse och annonserade ut lägenheten för uthyrning istället, där var intresset lite annorlunda.
Efter ungefär sex miljoner samtal, passande nog hade vi jobbat natten innan och ett antal visningar senare så hittade vi 2 rekorderliga töser som lovade med heder och samvete att ta hand om casa del Pinnharvsgatan under uthyrningstiden, perfekt! Då skulle man kunna glömma lägenhets-aset ivf några månader….

Dagen D, flyttdag.
Även här vill jag minnas att vi hade jobbat natt så det var med sammanbiten min man släpade sig upp ur sängen med vetskapen om att man skulle bära saker tills foglossningen var ett faktum. Bästa kollegorna Hans och Micke ställde påskinande frivilligt upp på detta fantastiska event och både jag och Elin var och är fortfarande tacksamma över vilka ypperliga vänner vi har som ställer upp när nöden kräver.
Kort och gott, ett flyttlass och en bonus-soffa senare så var vi inflyttade på Farmen. Alla fröjdades och firade med äppelplockning bakom huset.
Nu har vi bott in oss ordentligt med snart 2 månader i ryggen och livet här nere är inget annat än fantastiskt. Vi har spårmark/rastplats/hoppochlek-utrymme, kilometervis med skogspromenader, stall med en drös ytterligare kreatur, hundgårdar och världens bästa mor & far precis runt knuten. Man hade inte kunnat önska sig något bättre. Det bästa av allt är ändå lugnet….
Inga bilar, hundrädda grannar, firande av iranskt nyår vägg-i-vägg när man jobbat natt och sist men inte minst ingen liten betonglåde-lägenhet att klämma in sig själv, flickvän och 5 hundar i, väldigt bra!

Tävla, med hund!?

Något jag för ett år sedan skrattat rakt ut ifall någon hade föreslagit. Men när så Elin anmälde sig till högre klass spår på hemmaklubben GMBK, mjaa då väcktes tanken.

What the hell, lets do it!

Vaknade 06:45 på domedagen och styrde kosan mot Lindome där rättvisa skulle skipas. Efter uppsamling och registrering så bar det av in i djupa skogen. Jag hade fasat inför startnummer 1 eller 2 (mest för att sätta vad jag trodde, någon dålig standard på lydnaden.) och var väldigt nöjd när jag till slut stod vid spår nummer 3.

Och så var det så dags, Carro var som vanligt laddad till 200% så fort hon märkte att vi åkte in i skogen och fick på sig en spårsele. Väl framme vid upptagsrutan så blev vi visade inom vilket område spåret fanns.

Det har varit lite lotteri med Carro i detta moment, hon har inte riktigt fattat konceptet med att gå rakt ut och leta på djupet utan snurrade runt en hel del i rutan innan hon till slut kom ut, hittade spåret och gav sig av åt rätt håll. (Upptag betyg 5/6.) Väl iväg så skötte hon sig lysande, hon ångade fram väldigt målmedveten och tog vinklar som en äkta stjärna. Det vi behöver motivera upp är intresset för pinnarna då hon ibland kan skita i dom, även om hon sett dom. Men med alla pinnar + slut och dessutom en elitspårs-pinne från någon tävling i maj så gick vi stolta ut från spåret 15 minuter senare och med en 10 i betyg.

Vidare upp till GMBK där jag möttes av en Monica som smått paniskt gick runt i cirklar, ätandes musbett på en fralla och förbannade vädergudarna för det ”skulle regna imorgon” och hon hade en LKL spårtävling med Joppe. Vi hann med lite info ur bondepraktikan och vikten om att se tävling med hakuna matata-ögon innan en stolt Elin sladdade in på klubben med en lika nöjd Prince och 10/10 på spåret.

Nu var det dags för lydnadsmomenten och jag kände mig inte alls så bortkommen, vilsen eller frågande när jag väl stod där.

Fritt följ: 8/9 (Trängde & buffade på min hand med nosen)

Ink m ställ: 6/6 (Dålig fart, STOLT pappa när hon faktiskt utförde)

Framåtsändande: 0/6,5 (Utförde momentet, var kort och stod still och väntade på mig i inkallningen)

Kryp: 9/9,5 (Oj, positivt överaskad, kröp rakt)

Skall: 8/7,5 (Hon satt ner!! Tystnade tidigt)

Tungt föremål: 9,5/9 (Bättre fart än vanligt!)

Hopp: 7/7 (Dålig fart, slog i)

Plats: Gjordes allra sista…

Mycket nöjd och vid tillfället ovetande om något betyg så i stort sätt hjulade jag och Carro ut från planen, glädjen var stor.

Efter lunch var det uppletande, detta gick också i ett rasande tempo, 4 föremål på 1,20 min betyg 9,5/9,5 (lite tugg på sista) och det var efter detta jag började bli nervös. När jag insåg att chansen för uppflytt VISST var möjlig trots vårat dåliga spårupptag.

Men hon var tvungen att ligga på platsen…

Carro är till hälften Sfinx och har ALDRIG rest sig på en platsliggning, det vet jag! Ändå var det en sammanbiten Johannes som bakom klubbstugan räknade skott och minuter. När jag sedan kom ut och fick se ett par musöron fladdra i vinden så var det klart, hon låg som hon alltid gjort. En stor kram, gullegull på planen och en mycket stolt pappa klappade om en lika glad Elitspår-Carro.

Elin var om möjligt ännu mera glad. Efter allt för många högre-tävlingar hade alla bitar fallit på plats och The Pruppet-show levererade klassvinst och uppflytt! Great success!!

Alla nöjda, alla glada, snipp snapp slut…

Och hur gick det för Monica? Uppflytt till HKL spår och en tredjeplats, så klart… Vem trodde annorlunda? ;)

Jag har mycket som måste ut. Mycket bra, mycket dåligt. Idag tar vi med lite av det dåliga:

Nu är det 4 veckor sedan Collin dog…

Det går inte en dag utan att man tänker på honom, allt han gjorde och var. Jag måste ta mig i kragen och skriva ner så att det inte försvinner, så inte minnet sviker mig.

Sitter här på jobbet, klockan är 01:00 och jag är ensam ute i ett industriområde, jag och mina tankar.
Sitter och stirrar på min internetbank där ”16000:-  Agria” talar sitt tydliga språk och SKK´s hunddata ”Hunden avliden” skriker det rätt i ansiktet på mig.

Fan också, varför ?

Och jag märker att hela den här händelsen är ett ruttet infekterat sår i min själ som bubblar upp så fort jag skrapar på ytan. Gråta på arbetstid nu när jag sitter och skriver, how classy… Det går inte ur systemet. Hur länge sörjer man, hur länge gör det ont?

Collin var för mig mer än en hund. Han var min bäste vän, en son, en bror och mitt allt. Och jag kan inte beskriva hur ont det gör i mig när jag inser att han är borta för alltid. När jag sitter vid hans grav nere i Åsa, lägger hans favoritleksak till rätta och rensar ogräs från hans grav. Blir det mer verkligt än så? Min lille vän, ett tomt dött skal begravd under marken. Aldrig mer ett värmande knyte på magen i sängen, aldrig mer två krafsande tassar på sängkanten, aldrig mer Collin... Collin=aldrig mer... Allt jag har är minnen och en hårig matta.

Jag antar att det här får ta den tid det tar.

Collin

Jag minns hur du landade i Göteborg, luddig och fluffig och nyfiken på världen.

Redan från första stund fann vi varandra, på golvet i vardagsrummet där vi både lekte och sov. Vi gick valpkurs, övade inkallning och du kunde knappt springa för linan du hade på var för tung.  Du charmade alla när vi var ute och man fick räkna med en halvtimme längre restid om man skulle någonstans då man ständigt blev stannad för folk ville hälsa. Du har då varit med överallt. På jobbet, på semestrar, runt i hela Sverige och hejat på tävlingar och utställningar, vallade rutor, gått med i spåret där du hoppade över stockar och snodde fram genom blåbärsriset som den lilla silvermink du var. Du fanns alltid där med dina fluffiga öron, näpna uppsyn och svarta stora ögon. Du tröstade mig när jag var ledsen och du märkte alltid när man var glad.

Du var aldrig till besvär du underbara hund, du ville då alla väl. Aldrig sur eller arg utan alltid glad som en sol, full av upptåg och med en vilja att roa omgivningen.
Du hade dina små upptåg för dig. Du kunde sätta dig mitt i rummet med en liten tuss/pappersbit/damm mitt på nosen och bara sitta och vänta på att någon skulle se dig. När så vi tittade upp och såg vad du gjort så brast vi så klart ut i skratt och du blev jätteglad och kom springande för att bli klappad. Detta blev lite av ditt signum då du upptäckte att vi blev glada av detta och på dig. Denna procedur var ständigt återkommande och du roade oss lika mycket varje gång.

Alla du träffade tog dig till sitt hjärta, du lämnade ett avtryck hos alla… Elin, familj i norr, familj i söder,  Thomas, Johan & Stina, Monica & Micke ni träffade honom mest och jag vet att ni förstår. Hur en sån liten liten hund kan lämna ett sånt stort tomrum efter sig är ogreppbart, han var mer än bara en hund, han var Collin the one and only!

Jag har dig att tacka Collin, att jag träffade Elin. Pga dig din lilla pälsboll så sökte jag mig till väktarbranschen så jag kunde jobba när du sov och leka med dig när du var vaken. Där träffade jag Elin, Prince, Nixa och lite senare även Dexter.
Du fick en flock, och utvecklades något otroligt. Du växte som person och gick oftast först på promenaderna, med svansen högt och öronen rakt upp ”leader of the pack” tyckte du och alla log när vi kom. Du levde för att få ligga och sova med oss i sängen, med ditt egna täcke där du kröp in och fick ett litet fort som värmde dig natten igenom. Eller när man satt och åt i vardagsrummet och du fladdrade förbi, kittlade en på vaden med din fluffiga päls, hoppade upp i soffan och lade dig i kudd-havet eller i ens knä för att dra en suck av njutning, lägga svansen för ansiktet och somna. Alla dessa minnen, minnen, minnen är nu allt som finns kvar.

Som ett ljus släcks i vinden försvann du alldeles för hastigt. Du blev 3 år gammal, du skulle levt i minst 12 år till. Nu ligger du begravd nere på gården i Åsa. Där älskade du att vara, där du kunde springa fritt och leka som du ville, lilla sparven min.

Min bästa vän, min bror, min son, mitt liv, min värld, mitt allt.. Nu är du för alltid borta och jag kan inte sluta gråta.

För alltid älskad, aldrig bortglömd och för evigt saknad!

Jag älskar dig Collin…

2008-03-17 – 2011-07-03

Thomas lär Collin tass:

Första gången upp i soffan:

Hej hej hallå och så vidare!

De senaste dagarna har verkligen varit helt grymma... Sol, fint väder, hundträning och vänner! Prince har blivit godkänd väktarhund och numera stolt beskyddare av Hönö & Öckerö tillsammans med Elin.

Vi har vart i Falköping och tävlat skydd med Nixa. Elin och miss Sniper gjorde över lag en bra tävling. Lite problem på skyddsdelen då malletanten besvärades av korgen... Men hur som helst 280,25 på lydnaden och 10 på spåret. De vann på 686,5 med int. cert, duktiga duktiga! <3 Direkt från Falköping och hem till valborgssamkväde och grillfest hemma hos oss. Vi kan väl ha vart en 10-15 pers i lägenheten och vad passade inte bättre än att se hur Dexter på en massa folk? Och vilken succé... Dexter blev kvällens stjärna och vann allas hjärtan. När han kom till oss så var han ett spöke till benrangel som var livrädd för allt. Nu kunde han ligga och gosa med vem som helst och njöt i fulla drag! :)

Collin har hunnit vara med i tidningen också... Han var hangaround tillsammans med mig när Elin tävlade i Kungälv i påskas. Tydligen kunde journalisten förstå att jag EGENTLIGEN menade "-Det är ett fantastiskt fint tävlings- och övningsområde som klubben i Kungälv kan bjuda på och med ett så fint väder har förutsättningarna varit de bästa tänkbara." när jag i själva verket sa mitt och Collins namn och att Elin var där och tävlade. :)

Söndagsaftonen och 1 maj... Elin jobbar extra så det är tjejfritt här hemma, så när som på Carro. Så jag och lilla musbarnet åkte upp till skogarna vid GMBK. Vi körde uppletande, lite lydnad och hade allmänt mysigt. Det är ju inte så ofta det bara är jag och hon när vi är ute med hela cirkuskaravanen. Och vad hon njöt, lilla flicksnärtan..

Glad valborg och 1 maj!

Upp till Sisjön en sväng innan jobbet, vidare till GMBK för lydnad och skyddsträning. Vääldigt nöjd med Carro idag, hon är en riktig pärla när hon sätter den sidan till <3 Körde igenom lydnaden för att sedan köra lite "skoj-skydd" med Carro medans E tränade framåtsändande med Pruppmaster. Avslutningsvis, körde vi lite skyddsmoment med Sniper och gjorde henne till one fierce mothernixer, duktig Nixero!

Lille Collin Fergusson får utstå nya prövningar i sitt nya förbättrade liv. :) Idag fick han testa på att bada (HELT frivilligt). Och han kunde simma, vilken tur!

Påskafton, vi båda jobbar vilket känns lite drygt... Men jag har aldrig varit så värst förtjust i ägg ändå, vi får fira på måndag/tisdag istället.

Hej och hallå...

Hade en helt fantastisk dag i solen i förrgår, lydnad och lite skydd med E och alla hundar.

Det hela resulterade i en stororder hundprylar från väl valda internetsidor. Vad sägs om: Bitrulle, spårsnitslar, svenskärm, träapporter, uppletandesaker, vittringspinnar och hundförarbyxor...

Hej och hå... :) Det är fullt ös med spelningar för mig just nu, hundträningen har tyvärr blivit lite lidande. Köpenhamn i torsdags och nästa vecka är det Göteborg, Stockholm, Linköping samt inspelning av Sveriges Radio/P3-live. Så fort det börjar sansa sig lite så ska jag ta tag i hunderiet på allvar igen! Aj prömise!

Lite från The Haunted-spelningen i Köpenhamn

Våren kommer sakta närmare, livslusten återvänder.

Och med detta förhoppningsvis även mitt bloggande... Har haft fantastiskt mycket ett tag så orken/lusten till skrivande har inte funnits. Men nu så!

Välkommen vår, adjö äckliga jävla vinter med snö! Nu får det vara slut på eländet.. Nu känns det mycket roligare att vara ute, när inte kroppen kopplar bort allt utom de mest vitala funktionerna för att överleva. Har precis kommit hem från dagens träning, körde igenom högre lydnad + skydd. Skôjj skôjj, nu ska vi bara hitta ett passande datum så ska vi ta spårtävlings-oskulden!

Tack och hej!

Har inte skrivit på ett tag men följande har klarats av:

Inomhuslydnad på Kungliga hundar ute på Hisingen. 3 tassar av 4 möjliga, billigt, bra och ett kul gäng.

Skyddsträning där vi tuffar på med släppandet, ska även börja nöta uppkörningsmoment. Ser över lag bra ut...

Prince har L-testats och är numera godkänd polis- och väktarhund! Gogo, superprincen!!

Kommer igen snart igen när det finns saker som ligger färskare i minnet. :)

Jo men visst... Underbar dag med sol i blick. Vaknade vid 12, gjorde mig i ordning för att bege mig ut mot Mölnlycke. Där hade Snygg-matte lagt ut spår åt alla hundar och var precis klar med lydnaden när jag kom fram.

Jag jobbade vidare i gårdagens positiva anda på inkallning med läggande. Vi blir bättre och bättre.. :) Det är skoj och lek och Carro är jättetaggad. Det är ju givetvis inte tok-rent när vi gör det och så fort hon misströstar/tappar modet så byts de små korta inkallningarna ut mot ren lek med bitstock. Det känns som ett framgångsrecept, Elin testade lite och det såg bra ut även där. Lillmusen kommer nog bli frisk från sin inkallnings-fobi vad det lider...

Dexter, Nixa, Prince och Carro fick gå sina spår. Carro fick testa på upptag och det var inga problem. Jag har inte riktigt bestämt mig huvida hon ska beskrivas som en traktor eller jordfräs när hon spårar. Vilken går fortast?

Det är lite stressat men å andra sidan så finns det ju ett driv och en motivation som måste plussas, får jag bara samlat ihop henne lite bättre innan vi väl går ut så tror jag det kommer gå bättre.

That´s all for now, nu ska vi baka pizza... Sen blir det jobb, tjoho!

Då var vi här igen, das arbeit!

Firade in detta stundande event tidigare idag med uppletande och lydnad på ett glashalt Kallebäck, hela planen var isbelagd så det var i stort sett parkeringen man kunde köra på.

Hade tidigare på dagen härjat runt på diverse aktivieter så när vi väl kom till Kallebäck så var det en tokladdad mus som ville komma ut och jobba.

Uppletandet såg SKITBRA ut, lade 4 saker där 3 låg hyfsat nära då lilla damen ofta skyndar rakt ut för att jobba på djupet. Men idag som idag, idag föll det väl ut. Kanonfina tvärvändningar så fort hon fick nåt i nosen, hoppla!

Vidare till lydnaden, öva på inkallning med läggande. Och där var det glatt, glädje, skoj och svansviftningar... Har inte direkt sett någon glädje i detta moment tidigare men idag var en bra dag. :) Med korta avstånd och med bitstock som trigger så var det bra sug som visades upp.

Med det i bagaget så nöjde vi oss och åkte hem. Efter lite gitarrspel så lättade jag ankar och styrde kosan mot Volvo Lundby. Hemma ligger Elin och de 900 hundarna och sover. Det är ju drygt som vanligt när vi inte hinner träna, ses, umgås etc blablabla you know the drill by now... Men hur som helst, 2 nätter nu sedan ledig helg med babe och skyddsträning på söndag! TJO!

Ibland har jag mycket att göra

Sista natten på jobbet innan ledighet!

Har inte hunnit med ett skvatt idag, sov 6 timmar efter jobbet (på tok för länge) och hann inte med NÅGOT av de saker jag planerat. Det fick bli promenad med Carro för att få styrsel på "hej jag har inte tid att gå i koppel utan att dra för det finns ju EN MILJON saker att titta på här" -läget. Även lite samkväde med matte trycktes in sista timmen innan jobb. Pizza och The walking dead på TV, tjoho!

Veckan som kommer ska jag ta tag i mitt liv, träna bättre med stackars lilla musbarnet.

Imorgon blir det tidig uppgång och skyddsträning... :)

Och var lugna, sitt betyder i vanliga fall sitt. Varken "skall" eller "ligg".

...Ibland får man göra lite som man vill.

Det har inte hänt så mycket.. Har varit mest jobb, jobb, jobb.

Hörs på måndag när jag kommit upp ur gruvan igen!

En helg av episka mått!

Fredagen vaknade jag upp i det Bålefalkianska gemaket efter välbehövlig sömn... Upp som en sol och rastning av 1.000.000 hundar i trädgården innan jag begav mig hemåt. En "göraallskitjagintehinnermedpgamittjobb-dag" med städning, tvättning och husfru-sysslor... FANTASTISKT roligt! Detta göromål ägnade jag mig åt tills Elin slutat sitt dag-pass på Lundby och uppenbarade sig som den fagra dam hon är, klädd i grönsvart. Kvällen var lugn med laddning inför lördagens stora aktivitet;

MY DOG 2011...

Men innan dess så gjorde vi ett extremt snabbt nedslag hemma hos Hannah och Jimmy ute i Olofstorp för att klappa småsmåsmå boxerbarn samt rasta av våra monster. :) Boxillas har nu valpar om någon letar!

Elin och Prince hade lovat att stå i boxer-båset för att svara på frågor, visa upp sig och vara glada käcka boxerförespråkare. Jag måste säga att dom skötte sig ypperligt! Mitt stora mål var att köpa nytt mässpris-foder åt Collin och klappa franska bulldogs...

Prince träffar barn i Boxer-båset...

Hittade en riktigt grym fotograf... Något för Collin och Prince hade vi tänkt oss framöver. Doggystajl heter företaget och detta är en av bilderna som visades:

Hundsveriges egna husgud, lovsångsämne, onaniobjekt Ceasar Milan var också på plats, tillsammas med resten av norra halvklotets befolkning. Parkering i närheten var inte att tänka på och det var mer än en tant med pudel man var tvungen att hockeytackla för att bana väg fram på mässgolvet. Näe tvi säger jag... Ceasar må vara bra, men inte står jag och väntar en timme för att få se en kändis sitta och lite trött svara på frågor i 15 minuter. Jag gick förbi när han satt och blev intervjuad och istället för sin blåa skjorta så hade han festat till det med en blå t-shirt, dagen till ära. TJOHO, en riktigt show! Näe, bättre var försvarsmaktens demonstration precis innan. Dom visade upp vapensök samt skyddsmoment med sina riktigt duktiga hundar. Efter 4 timmar på mässan så avslutade Prince med en urin-kaskad på mässgolvet innan vi tog oss hemåt för mat och slapp-kväll. Upp i ottan på söndagen och iväg på nya äventyr!

Skydds och sökträning hela långa dagen skulle det bli, jag skulle även bli lärd i den ädla konsten skydds-figga... Med facit i hand blev det en dag med många skratt och ännu flera lärdomar, massa nytt roligt folk från hela Sverige och en fantastiskt trevlig dag. Jag fick testa på att bli biten av en Amstaff-tik vid namn Grisen. HELT annat bett än något jag känt tidigare, ett helt otroligt tryck i käftarna som bara låste sig fast. Min underarm är sexigt blålila med sår här och var och jag hade helst gjort det med dubbla skyddsärmar nästa gång, en räckte tydligen inte. :) I skyddet så var det full pott för alla hundar. Nixa skulle plussas på och få känna sig stor, tuff och duktig. Hon skötte sig riktigt snyggt och var tokladdad! Duktiga pippin, hon levererar alltid. Dexter "showdog" Bålefalk tog alla med storm. Folks hjärtan smälte när dom fick höra om hans brokiga förflutna och när han sedan visade upp sina 20 meter i luften-angrepp så stärkte han sina kort ännu mera. Han är en riktig talang när det kommer till skyddet. Han älskar det och det märks verkligen! Det är superkul att se hur han växer för varje gång man kör...

Sist ut av våra cirkus-hundar var Carro. Ny miljö, nya människor, ny figge och hon gjorde EXAKT det som jag ville hon skulle göra. Låste sig totalt i bettet och vägrade släppa. Så fort hon blir osäker, blandar in känslor så tar hon till sin aggresivitet för att lösa situationen. BOM så satt hon i bitkudden, så fort det blev ett moment, på en plan, tävling, främlingar... Då skär det sig... Men det var jättebra att det kom fram så våra rutinerade träningsansvariga kunde tycka och tänka. Med smärre korrigeringar så såg det otroligt mycket bättre ut. Hon släppte direkt, backade ur och gick inte på aggresivitet utan kamplust. De tips och tankar vi tog med oss hem ska vi med spänning jobba vidare efter. Efter träningens slut så bar det av hemåt mot Göteborg, snabbt göra sig i ordning för en kväll hemma hos Mikael & Elin med mat och samkväd. Väldigt trevligt att det blev av då vi bestämde att ses för över en månad sen. Vuxet och tråkigt börjar det bli när man jämför kalendrar och ligger 4-5-6 veckor fram i tiden. Jättetrevlig kväll, hoppas man hittar tid SNART igen!

Måndag då... In till Blå Stjärnan för att ta Nixas stygn, det gick som en dans och vidare ut till Alleby och Boxerklubben. Upp och pulsa på ett berg i dubbla vändor, Nixa, Prince och Collin första vändan och Carro, Dexter den andra. Riktigt fint puls med snö upp till knäna på vissa ställen och skor fyllda med fukt, kyla och hat. Ibland sneglar man avundsjukt på Collin som med lätthet och 1,5 kg trippar fram uppe på allt vad snö heter. Efter vårt puls så körde vi sökmarkeringar på Carro, Nixa och Prince och lite skydd på Dexter. Alla voffar skötte sig bra och var nöjda och glada med dagen.

Vidare hem för mat och uppladdning inför stundande nattjobb. En viss movilja dyker alltid upp inför första natten av en långvecka. Det är drygt att vända tillbaka till natt, man säger adjö till Elin och allt vad socialt liv heter och man hade hellre stannat hemma. Dessutom så har jag sedan i fredags gått på en stadig Ipren/Voltaren-diet då en visdomstand gör sig påmind. Migränattacker och lynnighet har färgat min vardag det senaste, inte alls bra om jag får säga det själv men jag SKA ta tag i det där vad det lider.

Nu sitter jag här på jobbet, 8 timmar kvar innan man får hem och vila. Ska försöka sätta igång med läsandet av kursboken "Meningen med våld" av Per Isdal. Den verkar riktigt intressant och jag ser verkligen fram emot vårens plugg. På onsdag bär det av på en roadtrip tillsammans med Martin upp till Örebro för införskaffande av förstärkare och förhoppningsvis även terminens första MMA-pass senare på kvällen. Den här sorgliga ursäkt till människa har inte rört på sig ordentligt under snart 2 månader och blir numera andfådd när han pulsar i snö. SKÄRPNING! Over and out...