Något jag för ett år sedan skrattat rakt ut ifall någon hade föreslagit. Men när så Elin anmälde sig till högre klass spår på hemmaklubben GMBK, mjaa då väcktes tanken.
What the hell, lets do it!
Vaknade 06:45 på domedagen och styrde kosan mot Lindome där rättvisa skulle skipas. Efter uppsamling och registrering så bar det av in i djupa skogen. Jag hade fasat inför startnummer 1 eller 2 (mest för att sätta vad jag trodde, någon dålig standard på lydnaden.) och var väldigt nöjd när jag till slut stod vid spår nummer 3.
Och så var det så dags, Carro var som vanligt laddad till 200% så fort hon märkte att vi åkte in i skogen och fick på sig en spårsele. Väl framme vid upptagsrutan så blev vi visade inom vilket område spåret fanns.
Det har varit lite lotteri med Carro i detta moment, hon har inte riktigt fattat konceptet med att gå rakt ut och leta på djupet utan snurrade runt en hel del i rutan innan hon till slut kom ut, hittade spåret och gav sig av åt rätt håll. (Upptag betyg 5/6.) Väl iväg så skötte hon sig lysande, hon ångade fram väldigt målmedveten och tog vinklar som en äkta stjärna. Det vi behöver motivera upp är intresset för pinnarna då hon ibland kan skita i dom, även om hon sett dom. Men med alla pinnar + slut och dessutom en elitspårs-pinne från någon tävling i maj så gick vi stolta ut från spåret 15 minuter senare och med en 10 i betyg.
Vidare upp till GMBK där jag möttes av en Monica som smått paniskt gick runt i cirklar, ätandes musbett på en fralla och förbannade vädergudarna för det ”skulle regna imorgon” och hon hade en LKL spårtävling med Joppe. Vi hann med lite info ur bondepraktikan och vikten om att se tävling med hakuna matata-ögon innan en stolt Elin sladdade in på klubben med en lika nöjd Prince och 10/10 på spåret.
Nu var det dags för lydnadsmomenten och jag kände mig inte alls så bortkommen, vilsen eller frågande när jag väl stod där.
Fritt följ: 8/9 (Trängde & buffade på min hand med nosen)
Ink m ställ: 6/6 (Dålig fart, STOLT pappa när hon faktiskt utförde)
Framåtsändande: 0/6,5 (Utförde momentet, var kort och stod still och väntade på mig i inkallningen)
Kryp: 9/9,5 (Oj, positivt överaskad, kröp rakt)
Skall: 8/7,5 (Hon satt ner!! Tystnade tidigt)
Tungtföremål: 9,5/9 (Bättre fart än vanligt!)
Hopp: 7/7 (Dålig fart, slog i)
Plats: Gjordes allra sista…
Mycket nöjd och vid tillfället ovetande om något betyg så i stort sätt hjulade jag och Carro ut från planen, glädjen var stor.
Efter lunch var det uppletande, detta gick också i ett rasande tempo, 4 föremål på 1,20 min betyg 9,5/9,5 (lite tugg på sista) och det var efter detta jag började bli nervös. När jag insåg att chansen för uppflytt VISST var möjlig trots vårat dåliga spårupptag.
Men hon var tvungen att ligga på platsen…
Carro är till hälften Sfinx och har ALDRIG rest sig på en platsliggning, det vet jag! Ändå var det en sammanbiten Johannes som bakom klubbstugan räknade skott och minuter. När jag sedan kom ut och fick se ett par musöron fladdra i vinden så var det klart, hon låg som hon alltid gjort. En stor kram, gullegull på planen och en mycket stolt pappa klappade om en lika glad Elitspår-Carro.
Elin var om möjligt ännu mera glad. Efter allt för många högre-tävlingar hade alla bitar fallit på plats och The Pruppet-show levererade klassvinst och uppflytt! Great success!!
Alla nöjda, alla glada, snipp snapp slut…
Och hur gick det för Monica? Uppflytt till HKL spår och en tredjeplats, så klart… Vem trodde annorlunda? ;)
