Mallekrafts C´Carro

Idag bar det av ner till Strekered utanför Lindome. På menyn frestades det med uppletande och spår.

Ett snabbt stopp på Huveröds i Kållered för inhandling av spårsele och sedan styrdes bilen in i skogen...

Jag lade spår åt Nixa och Dexter och Elin ett långt till Prince och Carro.

Collin var med och vallade ruta för uppletande och han snodde omkring som den silvermink han är bland blåbärsris, snö och is.

Själva uppletandet körde vi i omgångar, dvs med alla hundar ute och varannan gång. I det stora hela får jag säga att det gick bra även om känslan och motivationen dagen till ära inte var på topp.

Dexter gick därefter fint ut i spåret och med hjälp från Elin så tog han sig runt det utan större problem. Hans största problem är väl att behålla fokus och inte släppa spåret.

Nixa´s spår som jag hade gått tidigare var struligt till en början. Elin ville göra ett påsläpp och precis där Nixa kom in så hade det gått ungefär 4000 personer så med solen på väg ner och lite allmän förvirring så tog det nån minut innan Nixa var på banan och kunde plöja på efter mitt spår. Nixa är en kämpe och spårade jättefint, hon är så rutinerad och välkörd så det var inga större konstigheter där.

En viss olust hade präglat dagen och det var med jordens fortsatta existens till följd av vredesutbrott som insats som vi gav oss ut, in i skogen, snö i nacken, ljuset försvinner, hundar som drar och kalla fötter.

Det tog ungefär 5 minuter innan allt hade runnit av mig! Spåret som Elin hade lagt ut var jätteroligt... LÅNGT och desto mer utmanande nu när ljuset tröt, tack gud för pannlampan :)

Så fort Prince hittat en pinne så bytte vi så Carro fick gå först och vice versa. Carro spårar säkert men ibland lite för snabbt. Men den lilla damen var riktigt nöjd när hon hittade sina pinnar och det såg nästan ut som hon log lite hånfullt mot en för att vi inte lyckats gömma dom bättre. Princen gick jättefint han med och såg ut att vara glad och ha roligt ute i spåret.

Efter 1,5-2km hundrace ute i skogen så var vi så tillbaka med Carro och Prince vid bilarna igen...

Fick en riktig motivationsskjuts av Elin när hon berättade att hon tyckte jag skötte mig snyggt och att hon ibland glömmer bort att jag knappt hållit på med det här. Sånt värmer och jag tackar, bugar och bockar för dom snälla orden. Jag är en ung padawan och Elin är min Yoda. Utan henne hade jag varit kvar inne i skogen, utan pannlampa eller spårsele med linan insnurrad i både mig och en hund jag hittat på Blocket.

Du är bäst Elin <3

Vad säger ni, är det ett sunt beteende att frivilligt vara inne i skogen när mörkret faller, det är minusgrader och man är blöt och jävlig? Jag tycker bilden talar sitt tydliga språk, här har vi Elin & Prince i slutet av 2 km kämpande tillsammans ute i spåret. All happy!

Hemma i värmen igen med en Carro som sitter och bökar med sin långa strut till nos i sidan på mig för att jag ägnar för mycket tid här vid datorn istället för att umgås med henne.

Jaja, vi hörs väl imorgon...