Det tog ett tag va?
Livet på landet låter lugnt och fridfullt men det har hunnits med en hel del ändå sedan sist jag skrev.
- Elin har flyttat till Stockholm och pluggar på polishögskolan.
- Lägenheten har blivit såld!!
- Jag är numera hundförare och Carro är ständig vapendragare när vi ihärdigt levererar säkerhet på öarna i Göteborgs skärgård.
- En liten fluffskalle till Terv vid namn Ernst (Krokasmedens Wolverine) har flyttat in hos cirkus Gustafsson/Bålefalk .
- Klanen har blivit med hundsläp, ÄNTLIGEN!
Återkommer…

Har på allmän begäran blivit hetsad till att berätta lite om ”vårt nya liv som bönder” och efter ett snabbt besök i Mölndal igår så mindes jag denna uppmaning så håll till godo.

Köp nya saker för X antal tusen kronor, städa i 1 vecka så man kan inta sin föda på valfri plats i boendet direkt från golvet och avsluta med att samla ihop hela bandet med hundar och deportera dig själv från lägenheten lagom till visningstid.

Allt detta för att sedan få ett bistert men samtidigt uppmuntrande ”det går bättre nästa gång-samtal” ifrån mäklaren.

Jag tror vi hade 5-6 visningar och inte något annat än ett skambud 100.000:- under utgångspriset kom in. Folk verkar tro att man bedriver välgörenhet när man säljer sitt boende och egentligen inte alls har för avsikt att vare sig kunna betala av sina lån eller gå ivf 1000:- i vinst. gnäll, gnäll.
Det hela fick lösa sig som så att vi tackade mäklaren för visat intresse och annonserade ut lägenheten för uthyrning istället, där var intresset lite annorlunda.
Efter ungefär sex miljoner samtal, passande nog hade vi jobbat natten innan och ett antal visningar senare så hittade vi 2 rekorderliga töser som lovade med heder och samvete att ta hand om casa del Pinnharvsgatan under uthyrningstiden, perfekt! Då skulle man kunna glömma lägenhets-aset ivf några månader….

Dagen D, flyttdag.
Även här vill jag minnas att vi hade jobbat natt så det var med sammanbiten min man släpade sig upp ur sängen med vetskapen om att man skulle bära saker tills foglossningen var ett faktum. Bästa kollegorna Hans och Micke ställde påskinande frivilligt upp på detta fantastiska event och både jag och Elin var och är fortfarande tacksamma över vilka ypperliga vänner vi har som ställer upp när nöden kräver.
Kort och gott, ett flyttlass och en bonus-soffa senare så var vi inflyttade på Farmen. Alla fröjdades och firade med äppelplockning bakom huset.
Nu har vi bott in oss ordentligt med snart 2 månader i ryggen och livet här nere är inget annat än fantastiskt. Vi har spårmark/rastplats/hoppochlek-utrymme, kilometervis med skogspromenader, stall med en drös ytterligare kreatur, hundgårdar och världens bästa mor & far precis runt knuten. Man hade inte kunnat önska sig något bättre. Det bästa av allt är ändå lugnet….
Inga bilar, hundrädda grannar, firande av iranskt nyår vägg-i-vägg när man jobbat natt och sist men inte minst ingen liten betonglåde-lägenhet att klämma in sig själv, flickvän och 5 hundar i, väldigt bra!

Tävla, med hund!?

Något jag för ett år sedan skrattat rakt ut ifall någon hade föreslagit. Men när så Elin anmälde sig till högre klass spår på hemmaklubben GMBK, mjaa då väcktes tanken.

What the hell, lets do it!

Vaknade 06:45 på domedagen och styrde kosan mot Lindome där rättvisa skulle skipas. Efter uppsamling och registrering så bar det av in i djupa skogen. Jag hade fasat inför startnummer 1 eller 2 (mest för att sätta vad jag trodde, någon dålig standard på lydnaden.) och var väldigt nöjd när jag till slut stod vid spår nummer 3.

Och så var det så dags, Carro var som vanligt laddad till 200% så fort hon märkte att vi åkte in i skogen och fick på sig en spårsele. Väl framme vid upptagsrutan så blev vi visade inom vilket område spåret fanns.

Det har varit lite lotteri med Carro i detta moment, hon har inte riktigt fattat konceptet med att gå rakt ut och leta på djupet utan snurrade runt en hel del i rutan innan hon till slut kom ut, hittade spåret och gav sig av åt rätt håll. (Upptag betyg 5/6.) Väl iväg så skötte hon sig lysande, hon ångade fram väldigt målmedveten och tog vinklar som en äkta stjärna. Det vi behöver motivera upp är intresset för pinnarna då hon ibland kan skita i dom, även om hon sett dom. Men med alla pinnar + slut och dessutom en elitspårs-pinne från någon tävling i maj så gick vi stolta ut från spåret 15 minuter senare och med en 10 i betyg.

Vidare upp till GMBK där jag möttes av en Monica som smått paniskt gick runt i cirklar, ätandes musbett på en fralla och förbannade vädergudarna för det ”skulle regna imorgon” och hon hade en LKL spårtävling med Joppe. Vi hann med lite info ur bondepraktikan och vikten om att se tävling med hakuna matata-ögon innan en stolt Elin sladdade in på klubben med en lika nöjd Prince och 10/10 på spåret.

Nu var det dags för lydnadsmomenten och jag kände mig inte alls så bortkommen, vilsen eller frågande när jag väl stod där.

Fritt följ: 8/9 (Trängde & buffade på min hand med nosen)

Ink m ställ: 6/6 (Dålig fart, STOLT pappa när hon faktiskt utförde)

Framåtsändande: 0/6,5 (Utförde momentet, var kort och stod still och väntade på mig i inkallningen)

Kryp: 9/9,5 (Oj, positivt överaskad, kröp rakt)

Skall: 8/7,5 (Hon satt ner!! Tystnade tidigt)

Tungt föremål: 9,5/9 (Bättre fart än vanligt!)

Hopp: 7/7 (Dålig fart, slog i)

Plats: Gjordes allra sista…

Mycket nöjd och vid tillfället ovetande om något betyg så i stort sätt hjulade jag och Carro ut från planen, glädjen var stor.

Efter lunch var det uppletande, detta gick också i ett rasande tempo, 4 föremål på 1,20 min betyg 9,5/9,5 (lite tugg på sista) och det var efter detta jag började bli nervös. När jag insåg att chansen för uppflytt VISST var möjlig trots vårat dåliga spårupptag.

Men hon var tvungen att ligga på platsen…

Carro är till hälften Sfinx och har ALDRIG rest sig på en platsliggning, det vet jag! Ändå var det en sammanbiten Johannes som bakom klubbstugan räknade skott och minuter. När jag sedan kom ut och fick se ett par musöron fladdra i vinden så var det klart, hon låg som hon alltid gjort. En stor kram, gullegull på planen och en mycket stolt pappa klappade om en lika glad Elitspår-Carro.

Elin var om möjligt ännu mera glad. Efter allt för många högre-tävlingar hade alla bitar fallit på plats och The Pruppet-show levererade klassvinst och uppflytt! Great success!!

Alla nöjda, alla glada, snipp snapp slut…

Och hur gick det för Monica? Uppflytt till HKL spår och en tredjeplats, så klart… Vem trodde annorlunda? ;)

Jag har mycket som måste ut. Mycket bra, mycket dåligt. Idag tar vi med lite av det dåliga:

Nu är det 4 veckor sedan Collin dog…

Det går inte en dag utan att man tänker på honom, allt han gjorde och var. Jag måste ta mig i kragen och skriva ner så att det inte försvinner, så inte minnet sviker mig.

Sitter här på jobbet, klockan är 01:00 och jag är ensam ute i ett industriområde, jag och mina tankar.
Sitter och stirrar på min internetbank där ”16000:-  Agria” talar sitt tydliga språk och SKK´s hunddata ”Hunden avliden” skriker det rätt i ansiktet på mig.

Fan också, varför ?

Och jag märker att hela den här händelsen är ett ruttet infekterat sår i min själ som bubblar upp så fort jag skrapar på ytan. Gråta på arbetstid nu när jag sitter och skriver, how classy… Det går inte ur systemet. Hur länge sörjer man, hur länge gör det ont?

Collin var för mig mer än en hund. Han var min bäste vän, en son, en bror och mitt allt. Och jag kan inte beskriva hur ont det gör i mig när jag inser att han är borta för alltid. När jag sitter vid hans grav nere i Åsa, lägger hans favoritleksak till rätta och rensar ogräs från hans grav. Blir det mer verkligt än så? Min lille vän, ett tomt dött skal begravd under marken. Aldrig mer ett värmande knyte på magen i sängen, aldrig mer två krafsande tassar på sängkanten, aldrig mer Collin... Collin=aldrig mer... Allt jag har är minnen och en hårig matta.

Jag antar att det här får ta den tid det tar.

Collin

Jag minns hur du landade i Göteborg, luddig och fluffig och nyfiken på världen.

Redan från första stund fann vi varandra, på golvet i vardagsrummet där vi både lekte och sov. Vi gick valpkurs, övade inkallning och du kunde knappt springa för linan du hade på var för tung.  Du charmade alla när vi var ute och man fick räkna med en halvtimme längre restid om man skulle någonstans då man ständigt blev stannad för folk ville hälsa. Du har då varit med överallt. På jobbet, på semestrar, runt i hela Sverige och hejat på tävlingar och utställningar, vallade rutor, gått med i spåret där du hoppade över stockar och snodde fram genom blåbärsriset som den lilla silvermink du var. Du fanns alltid där med dina fluffiga öron, näpna uppsyn och svarta stora ögon. Du tröstade mig när jag var ledsen och du märkte alltid när man var glad.

Du var aldrig till besvär du underbara hund, du ville då alla väl. Aldrig sur eller arg utan alltid glad som en sol, full av upptåg och med en vilja att roa omgivningen.
Du hade dina små upptåg för dig. Du kunde sätta dig mitt i rummet med en liten tuss/pappersbit/damm mitt på nosen och bara sitta och vänta på att någon skulle se dig. När så vi tittade upp och såg vad du gjort så brast vi så klart ut i skratt och du blev jätteglad och kom springande för att bli klappad. Detta blev lite av ditt signum då du upptäckte att vi blev glada av detta och på dig. Denna procedur var ständigt återkommande och du roade oss lika mycket varje gång.

Alla du träffade tog dig till sitt hjärta, du lämnade ett avtryck hos alla… Elin, familj i norr, familj i söder,  Thomas, Johan & Stina, Monica & Micke ni träffade honom mest och jag vet att ni förstår. Hur en sån liten liten hund kan lämna ett sånt stort tomrum efter sig är ogreppbart, han var mer än bara en hund, han var Collin the one and only!

Jag har dig att tacka Collin, att jag träffade Elin. Pga dig din lilla pälsboll så sökte jag mig till väktarbranschen så jag kunde jobba när du sov och leka med dig när du var vaken. Där träffade jag Elin, Prince, Nixa och lite senare även Dexter.
Du fick en flock, och utvecklades något otroligt. Du växte som person och gick oftast först på promenaderna, med svansen högt och öronen rakt upp ”leader of the pack” tyckte du och alla log när vi kom. Du levde för att få ligga och sova med oss i sängen, med ditt egna täcke där du kröp in och fick ett litet fort som värmde dig natten igenom. Eller när man satt och åt i vardagsrummet och du fladdrade förbi, kittlade en på vaden med din fluffiga päls, hoppade upp i soffan och lade dig i kudd-havet eller i ens knä för att dra en suck av njutning, lägga svansen för ansiktet och somna. Alla dessa minnen, minnen, minnen är nu allt som finns kvar.

Som ett ljus släcks i vinden försvann du alldeles för hastigt. Du blev 3 år gammal, du skulle levt i minst 12 år till. Nu ligger du begravd nere på gården i Åsa. Där älskade du att vara, där du kunde springa fritt och leka som du ville, lilla sparven min.

Min bästa vän, min bror, min son, mitt liv, min värld, mitt allt.. Nu är du för alltid borta och jag kan inte sluta gråta.

För alltid älskad, aldrig bortglömd och för evigt saknad!

Jag älskar dig Collin…

2008-03-17 – 2011-07-03

Thomas lär Collin tass:

Första gången upp i soffan:

Hej hej hallå och så vidare!

De senaste dagarna har verkligen varit helt grymma... Sol, fint väder, hundträning och vänner! Prince har blivit godkänd väktarhund och numera stolt beskyddare av Hönö & Öckerö tillsammans med Elin.

Vi har vart i Falköping och tävlat skydd med Nixa. Elin och miss Sniper gjorde över lag en bra tävling. Lite problem på skyddsdelen då malletanten besvärades av korgen... Men hur som helst 280,25 på lydnaden och 10 på spåret. De vann på 686,5 med int. cert, duktiga duktiga! <3 Direkt från Falköping och hem till valborgssamkväde och grillfest hemma hos oss. Vi kan väl ha vart en 10-15 pers i lägenheten och vad passade inte bättre än att se hur Dexter på en massa folk? Och vilken succé... Dexter blev kvällens stjärna och vann allas hjärtan. När han kom till oss så var han ett spöke till benrangel som var livrädd för allt. Nu kunde han ligga och gosa med vem som helst och njöt i fulla drag! :)

Collin har hunnit vara med i tidningen också... Han var hangaround tillsammans med mig när Elin tävlade i Kungälv i påskas. Tydligen kunde journalisten förstå att jag EGENTLIGEN menade "-Det är ett fantastiskt fint tävlings- och övningsområde som klubben i Kungälv kan bjuda på och med ett så fint väder har förutsättningarna varit de bästa tänkbara." när jag i själva verket sa mitt och Collins namn och att Elin var där och tävlade. :)

Söndagsaftonen och 1 maj... Elin jobbar extra så det är tjejfritt här hemma, så när som på Carro. Så jag och lilla musbarnet åkte upp till skogarna vid GMBK. Vi körde uppletande, lite lydnad och hade allmänt mysigt. Det är ju inte så ofta det bara är jag och hon när vi är ute med hela cirkuskaravanen. Och vad hon njöt, lilla flicksnärtan..

Glad valborg och 1 maj!

Upp till Sisjön en sväng innan jobbet, vidare till GMBK för lydnad och skyddsträning. Vääldigt nöjd med Carro idag, hon är en riktig pärla när hon sätter den sidan till <3 Körde igenom lydnaden för att sedan köra lite "skoj-skydd" med Carro medans E tränade framåtsändande med Pruppmaster. Avslutningsvis, körde vi lite skyddsmoment med Sniper och gjorde henne till one fierce mothernixer, duktig Nixero!

Lille Collin Fergusson får utstå nya prövningar i sitt nya förbättrade liv. :) Idag fick han testa på att bada (HELT frivilligt). Och han kunde simma, vilken tur!

Påskafton, vi båda jobbar vilket känns lite drygt... Men jag har aldrig varit så värst förtjust i ägg ändå, vi får fira på måndag/tisdag istället.

Hej och hallå...

Hade en helt fantastisk dag i solen i förrgår, lydnad och lite skydd med E och alla hundar.

Det hela resulterade i en stororder hundprylar från väl valda internetsidor. Vad sägs om: Bitrulle, spårsnitslar, svenskärm, träapporter, uppletandesaker, vittringspinnar och hundförarbyxor...

Hej och hå... :) Det är fullt ös med spelningar för mig just nu, hundträningen har tyvärr blivit lite lidande. Köpenhamn i torsdags och nästa vecka är det Göteborg, Stockholm, Linköping samt inspelning av Sveriges Radio/P3-live. Så fort det börjar sansa sig lite så ska jag ta tag i hunderiet på allvar igen! Aj prömise!

Lite från The Haunted-spelningen i Köpenhamn

Våren kommer sakta närmare, livslusten återvänder.

Och med detta förhoppningsvis även mitt bloggande... Har haft fantastiskt mycket ett tag så orken/lusten till skrivande har inte funnits. Men nu så!

Välkommen vår, adjö äckliga jävla vinter med snö! Nu får det vara slut på eländet.. Nu känns det mycket roligare att vara ute, när inte kroppen kopplar bort allt utom de mest vitala funktionerna för att överleva. Har precis kommit hem från dagens träning, körde igenom högre lydnad + skydd. Skôjj skôjj, nu ska vi bara hitta ett passande datum så ska vi ta spårtävlings-oskulden!

Tack och hej!

Har inte skrivit på ett tag men följande har klarats av:

Inomhuslydnad på Kungliga hundar ute på Hisingen. 3 tassar av 4 möjliga, billigt, bra och ett kul gäng.

Skyddsträning där vi tuffar på med släppandet, ska även börja nöta uppkörningsmoment. Ser över lag bra ut...

Prince har L-testats och är numera godkänd polis- och väktarhund! Gogo, superprincen!!

Kommer igen snart igen när det finns saker som ligger färskare i minnet. :)

Det tog ett tag va?
Livet på landet låter lugnt och fridfullt men det har hunnits med en hel del ändå sedan sist jag skrev.
- Elin har flyttat till Stockholm och pluggar på polishögskolan.
- Lägenheten har blivit såld!!
- Jag är numera hundförare och Carro är ständig vapendragare när vi ihärdigt levererar säkerhet på öarna i Göteborgs skärgård.
- En liten fluffskalle till Terv vid namn Ernst (Krokasmedens Wolverine) har flyttat in hos cirkus Gustafsson/Bålefalk .
- Klanen har blivit med hundsläp, ÄNTLIGEN!
Återkommer…

Har på allmän begäran blivit hetsad till att berätta lite om ”vårt nya liv som bönder” och efter ett snabbt besök i Mölndal igår så mindes jag denna uppmaning så håll till godo.

Köp nya saker för X antal tusen kronor, städa i 1 vecka så man kan inta sin föda på valfri plats i boendet direkt från golvet och avsluta med att samla ihop hela bandet med hundar och deportera dig själv från lägenheten lagom till visningstid.

Allt detta för att sedan få ett bistert men samtidigt uppmuntrande ”det går bättre nästa gång-samtal” ifrån mäklaren.

Jag tror vi hade 5-6 visningar och inte något annat än ett skambud 100.000:- under utgångspriset kom in. Folk verkar tro att man bedriver välgörenhet när man säljer sitt boende och egentligen inte alls har för avsikt att vare sig kunna betala av sina lån eller gå ivf 1000:- i vinst. gnäll, gnäll.
Det hela fick lösa sig som så att vi tackade mäklaren för visat intresse och annonserade ut lägenheten för uthyrning istället, där var intresset lite annorlunda.
Efter ungefär sex miljoner samtal, passande nog hade vi jobbat natten innan och ett antal visningar senare så hittade vi 2 rekorderliga töser som lovade med heder och samvete att ta hand om casa del Pinnharvsgatan under uthyrningstiden, perfekt! Då skulle man kunna glömma lägenhets-aset ivf några månader….

Dagen D, flyttdag.
Även här vill jag minnas att vi hade jobbat natt så det var med sammanbiten min man släpade sig upp ur sängen med vetskapen om att man skulle bära saker tills foglossningen var ett faktum. Bästa kollegorna Hans och Micke ställde påskinande frivilligt upp på detta fantastiska event och både jag och Elin var och är fortfarande tacksamma över vilka ypperliga vänner vi har som ställer upp när nöden kräver.
Kort och gott, ett flyttlass och en bonus-soffa senare så var vi inflyttade på Farmen. Alla fröjdades och firade med äppelplockning bakom huset.
Nu har vi bott in oss ordentligt med snart 2 månader i ryggen och livet här nere är inget annat än fantastiskt. Vi har spårmark/rastplats/hoppochlek-utrymme, kilometervis med skogspromenader, stall med en drös ytterligare kreatur, hundgårdar och världens bästa mor & far precis runt knuten. Man hade inte kunnat önska sig något bättre. Det bästa av allt är ändå lugnet….
Inga bilar, hundrädda grannar, firande av iranskt nyår vägg-i-vägg när man jobbat natt och sist men inte minst ingen liten betonglåde-lägenhet att klämma in sig själv, flickvän och 5 hundar i, väldigt bra!

Tävla, med hund!?

Något jag för ett år sedan skrattat rakt ut ifall någon hade föreslagit. Men när så Elin anmälde sig till högre klass spår på hemmaklubben GMBK, mjaa då väcktes tanken.

What the hell, lets do it!

Vaknade 06:45 på domedagen och styrde kosan mot Lindome där rättvisa skulle skipas. Efter uppsamling och registrering så bar det av in i djupa skogen. Jag hade fasat inför startnummer 1 eller 2 (mest för att sätta vad jag trodde, någon dålig standard på lydnaden.) och var väldigt nöjd när jag till slut stod vid spår nummer 3.

Och så var det så dags, Carro var som vanligt laddad till 200% så fort hon märkte att vi åkte in i skogen och fick på sig en spårsele. Väl framme vid upptagsrutan så blev vi visade inom vilket område spåret fanns.

Det har varit lite lotteri med Carro i detta moment, hon har inte riktigt fattat konceptet med att gå rakt ut och leta på djupet utan snurrade runt en hel del i rutan innan hon till slut kom ut, hittade spåret och gav sig av åt rätt håll. (Upptag betyg 5/6.) Väl iväg så skötte hon sig lysande, hon ångade fram väldigt målmedveten och tog vinklar som en äkta stjärna. Det vi behöver motivera upp är intresset för pinnarna då hon ibland kan skita i dom, även om hon sett dom. Men med alla pinnar + slut och dessutom en elitspårs-pinne från någon tävling i maj så gick vi stolta ut från spåret 15 minuter senare och med en 10 i betyg.

Vidare upp till GMBK där jag möttes av en Monica som smått paniskt gick runt i cirklar, ätandes musbett på en fralla och förbannade vädergudarna för det ”skulle regna imorgon” och hon hade en LKL spårtävling med Joppe. Vi hann med lite info ur bondepraktikan och vikten om att se tävling med hakuna matata-ögon innan en stolt Elin sladdade in på klubben med en lika nöjd Prince och 10/10 på spåret.

Nu var det dags för lydnadsmomenten och jag kände mig inte alls så bortkommen, vilsen eller frågande när jag väl stod där.

Fritt följ: 8/9 (Trängde & buffade på min hand med nosen)

Ink m ställ: 6/6 (Dålig fart, STOLT pappa när hon faktiskt utförde)

Framåtsändande: 0/6,5 (Utförde momentet, var kort och stod still och väntade på mig i inkallningen)

Kryp: 9/9,5 (Oj, positivt överaskad, kröp rakt)

Skall: 8/7,5 (Hon satt ner!! Tystnade tidigt)

Tungt föremål: 9,5/9 (Bättre fart än vanligt!)

Hopp: 7/7 (Dålig fart, slog i)

Plats: Gjordes allra sista…

Mycket nöjd och vid tillfället ovetande om något betyg så i stort sätt hjulade jag och Carro ut från planen, glädjen var stor.

Efter lunch var det uppletande, detta gick också i ett rasande tempo, 4 föremål på 1,20 min betyg 9,5/9,5 (lite tugg på sista) och det var efter detta jag började bli nervös. När jag insåg att chansen för uppflytt VISST var möjlig trots vårat dåliga spårupptag.

Men hon var tvungen att ligga på platsen…

Carro är till hälften Sfinx och har ALDRIG rest sig på en platsliggning, det vet jag! Ändå var det en sammanbiten Johannes som bakom klubbstugan räknade skott och minuter. När jag sedan kom ut och fick se ett par musöron fladdra i vinden så var det klart, hon låg som hon alltid gjort. En stor kram, gullegull på planen och en mycket stolt pappa klappade om en lika glad Elitspår-Carro.

Elin var om möjligt ännu mera glad. Efter allt för många högre-tävlingar hade alla bitar fallit på plats och The Pruppet-show levererade klassvinst och uppflytt! Great success!!

Alla nöjda, alla glada, snipp snapp slut…

Och hur gick det för Monica? Uppflytt till HKL spår och en tredjeplats, så klart… Vem trodde annorlunda? ;)

Jag har mycket som måste ut. Mycket bra, mycket dåligt. Idag tar vi med lite av det dåliga:

Nu är det 4 veckor sedan Collin dog…

Det går inte en dag utan att man tänker på honom, allt han gjorde och var. Jag måste ta mig i kragen och skriva ner så att det inte försvinner, så inte minnet sviker mig.

Sitter här på jobbet, klockan är 01:00 och jag är ensam ute i ett industriområde, jag och mina tankar.
Sitter och stirrar på min internetbank där ”16000:-  Agria” talar sitt tydliga språk och SKK´s hunddata ”Hunden avliden” skriker det rätt i ansiktet på mig.

Fan också, varför ?

Och jag märker att hela den här händelsen är ett ruttet infekterat sår i min själ som bubblar upp så fort jag skrapar på ytan. Gråta på arbetstid nu när jag sitter och skriver, how classy… Det går inte ur systemet. Hur länge sörjer man, hur länge gör det ont?

Collin var för mig mer än en hund. Han var min bäste vän, en son, en bror och mitt allt. Och jag kan inte beskriva hur ont det gör i mig när jag inser att han är borta för alltid. När jag sitter vid hans grav nere i Åsa, lägger hans favoritleksak till rätta och rensar ogräs från hans grav. Blir det mer verkligt än så? Min lille vän, ett tomt dött skal begravd under marken. Aldrig mer ett värmande knyte på magen i sängen, aldrig mer två krafsande tassar på sängkanten, aldrig mer Collin... Collin=aldrig mer... Allt jag har är minnen och en hårig matta.

Jag antar att det här får ta den tid det tar.

Collin

Jag minns hur du landade i Göteborg, luddig och fluffig och nyfiken på världen.

Redan från första stund fann vi varandra, på golvet i vardagsrummet där vi både lekte och sov. Vi gick valpkurs, övade inkallning och du kunde knappt springa för linan du hade på var för tung.  Du charmade alla när vi var ute och man fick räkna med en halvtimme längre restid om man skulle någonstans då man ständigt blev stannad för folk ville hälsa. Du har då varit med överallt. På jobbet, på semestrar, runt i hela Sverige och hejat på tävlingar och utställningar, vallade rutor, gått med i spåret där du hoppade över stockar och snodde fram genom blåbärsriset som den lilla silvermink du var. Du fanns alltid där med dina fluffiga öron, näpna uppsyn och svarta stora ögon. Du tröstade mig när jag var ledsen och du märkte alltid när man var glad.

Du var aldrig till besvär du underbara hund, du ville då alla väl. Aldrig sur eller arg utan alltid glad som en sol, full av upptåg och med en vilja att roa omgivningen.
Du hade dina små upptåg för dig. Du kunde sätta dig mitt i rummet med en liten tuss/pappersbit/damm mitt på nosen och bara sitta och vänta på att någon skulle se dig. När så vi tittade upp och såg vad du gjort så brast vi så klart ut i skratt och du blev jätteglad och kom springande för att bli klappad. Detta blev lite av ditt signum då du upptäckte att vi blev glada av detta och på dig. Denna procedur var ständigt återkommande och du roade oss lika mycket varje gång.

Alla du träffade tog dig till sitt hjärta, du lämnade ett avtryck hos alla… Elin, familj i norr, familj i söder,  Thomas, Johan & Stina, Monica & Micke ni träffade honom mest och jag vet att ni förstår. Hur en sån liten liten hund kan lämna ett sånt stort tomrum efter sig är ogreppbart, han var mer än bara en hund, han var Collin the one and only!

Jag har dig att tacka Collin, att jag träffade Elin. Pga dig din lilla pälsboll så sökte jag mig till väktarbranschen så jag kunde jobba när du sov och leka med dig när du var vaken. Där träffade jag Elin, Prince, Nixa och lite senare även Dexter.
Du fick en flock, och utvecklades något otroligt. Du växte som person och gick oftast först på promenaderna, med svansen högt och öronen rakt upp ”leader of the pack” tyckte du och alla log när vi kom. Du levde för att få ligga och sova med oss i sängen, med ditt egna täcke där du kröp in och fick ett litet fort som värmde dig natten igenom. Eller när man satt och åt i vardagsrummet och du fladdrade förbi, kittlade en på vaden med din fluffiga päls, hoppade upp i soffan och lade dig i kudd-havet eller i ens knä för att dra en suck av njutning, lägga svansen för ansiktet och somna. Alla dessa minnen, minnen, minnen är nu allt som finns kvar.

Som ett ljus släcks i vinden försvann du alldeles för hastigt. Du blev 3 år gammal, du skulle levt i minst 12 år till. Nu ligger du begravd nere på gården i Åsa. Där älskade du att vara, där du kunde springa fritt och leka som du ville, lilla sparven min.

Min bästa vän, min bror, min son, mitt liv, min värld, mitt allt.. Nu är du för alltid borta och jag kan inte sluta gråta.

För alltid älskad, aldrig bortglömd och för evigt saknad!

Jag älskar dig Collin…

2008-03-17 – 2011-07-03

Thomas lär Collin tass:

Första gången upp i soffan:

Hej hej hallå och så vidare!

De senaste dagarna har verkligen varit helt grymma... Sol, fint väder, hundträning och vänner! Prince har blivit godkänd väktarhund och numera stolt beskyddare av Hönö & Öckerö tillsammans med Elin.

Vi har vart i Falköping och tävlat skydd med Nixa. Elin och miss Sniper gjorde över lag en bra tävling. Lite problem på skyddsdelen då malletanten besvärades av korgen... Men hur som helst 280,25 på lydnaden och 10 på spåret. De vann på 686,5 med int. cert, duktiga duktiga! <3 Direkt från Falköping och hem till valborgssamkväde och grillfest hemma hos oss. Vi kan väl ha vart en 10-15 pers i lägenheten och vad passade inte bättre än att se hur Dexter på en massa folk? Och vilken succé... Dexter blev kvällens stjärna och vann allas hjärtan. När han kom till oss så var han ett spöke till benrangel som var livrädd för allt. Nu kunde han ligga och gosa med vem som helst och njöt i fulla drag! :)

Collin har hunnit vara med i tidningen också... Han var hangaround tillsammans med mig när Elin tävlade i Kungälv i påskas. Tydligen kunde journalisten förstå att jag EGENTLIGEN menade "-Det är ett fantastiskt fint tävlings- och övningsområde som klubben i Kungälv kan bjuda på och med ett så fint väder har förutsättningarna varit de bästa tänkbara." när jag i själva verket sa mitt och Collins namn och att Elin var där och tävlade. :)

Söndagsaftonen och 1 maj... Elin jobbar extra så det är tjejfritt här hemma, så när som på Carro. Så jag och lilla musbarnet åkte upp till skogarna vid GMBK. Vi körde uppletande, lite lydnad och hade allmänt mysigt. Det är ju inte så ofta det bara är jag och hon när vi är ute med hela cirkuskaravanen. Och vad hon njöt, lilla flicksnärtan..

Glad valborg och 1 maj!

Upp till Sisjön en sväng innan jobbet, vidare till GMBK för lydnad och skyddsträning. Vääldigt nöjd med Carro idag, hon är en riktig pärla när hon sätter den sidan till <3 Körde igenom lydnaden för att sedan köra lite "skoj-skydd" med Carro medans E tränade framåtsändande med Pruppmaster. Avslutningsvis, körde vi lite skyddsmoment med Sniper och gjorde henne till one fierce mothernixer, duktig Nixero!

Lille Collin Fergusson får utstå nya prövningar i sitt nya förbättrade liv. :) Idag fick han testa på att bada (HELT frivilligt). Och han kunde simma, vilken tur!

Påskafton, vi båda jobbar vilket känns lite drygt... Men jag har aldrig varit så värst förtjust i ägg ändå, vi får fira på måndag/tisdag istället.

Hej och hallå...

Hade en helt fantastisk dag i solen i förrgår, lydnad och lite skydd med E och alla hundar.

Det hela resulterade i en stororder hundprylar från väl valda internetsidor. Vad sägs om: Bitrulle, spårsnitslar, svenskärm, träapporter, uppletandesaker, vittringspinnar och hundförarbyxor...

Hej och hå... :) Det är fullt ös med spelningar för mig just nu, hundträningen har tyvärr blivit lite lidande. Köpenhamn i torsdags och nästa vecka är det Göteborg, Stockholm, Linköping samt inspelning av Sveriges Radio/P3-live. Så fort det börjar sansa sig lite så ska jag ta tag i hunderiet på allvar igen! Aj prömise!

Lite från The Haunted-spelningen i Köpenhamn

Våren kommer sakta närmare, livslusten återvänder.

Och med detta förhoppningsvis även mitt bloggande... Har haft fantastiskt mycket ett tag så orken/lusten till skrivande har inte funnits. Men nu så!

Välkommen vår, adjö äckliga jävla vinter med snö! Nu får det vara slut på eländet.. Nu känns det mycket roligare att vara ute, när inte kroppen kopplar bort allt utom de mest vitala funktionerna för att överleva. Har precis kommit hem från dagens träning, körde igenom högre lydnad + skydd. Skôjj skôjj, nu ska vi bara hitta ett passande datum så ska vi ta spårtävlings-oskulden!

Tack och hej!

Har inte skrivit på ett tag men följande har klarats av:

Inomhuslydnad på Kungliga hundar ute på Hisingen. 3 tassar av 4 möjliga, billigt, bra och ett kul gäng.

Skyddsträning där vi tuffar på med släppandet, ska även börja nöta uppkörningsmoment. Ser över lag bra ut...

Prince har L-testats och är numera godkänd polis- och väktarhund! Gogo, superprincen!!

Kommer igen snart igen när det finns saker som ligger färskare i minnet. :)