Mallekrafts C´Carro

Fredag kväll och jag är lika säkert som ett brev på posten tillbaka på jobbet för en ännu en fryntlig helg av arbete. Jag vet minst 3 saker jag hellre gjort den här helgen än att sitta ute i Lundby och häcka...
En av dom är att träna med hundarna, en är att träna mig själv och en tredje är att få hänga lite med Elin. Hon den där jag är tillsammans med... Vi jobbar emot varandra och det är inte något annat än värdelöst! Varannan helg är det man ser fram emot. Då har man chansen att göra nååågot annat än att bara träna hund ihop. Det känns lite som man har delad vårdnad med G4S, har besöksförbud och restriktioner upp till öronen. Jag får helt enkelt köra en kontrarevolution och tvinga G4S till antingen snällare planering eller lägga ner sin verksamhet. Ta tillbaka helt enkelt ^^ Det enda goda med detta påhitt är dock att vi har hundvakt hela tiden, but that´s about it.

Träningen idag då? Upp idag vid 11 och iväg till GMBK. Elin hade stugstädning och jag passade på att rasta av alla hundar. Det innebär återigen projektet med stocken, stocken som ingen lyckas glömma. Ni har sett den förut och ni kommer alldeles säkert se den igen. Idag var det Prince som rotade fram den för att snabbt få assistans av Nixa. Ungefär 200 meter bar dom den på följande vis:

En rokad av hundar gjordes och samma runda betades av med Dexter, Carro, Collin och Elin som nu var klar med de sanitära bestyren med mopp och dammsugare. Dagen till ära hade Elin förberett en liten lista på vad som skulle köras igenom och följande skedde till alla inblandades stora glädje:

Första tösabiten ut var Carro och det bjöds utbackningar som naggande god förrätt. Den storörade flickan placerades tätt intill Elin från olika håll och kanter och belönades så snart hon började backa ut. Det blev därefter ett par stötar samt transport i ärm där jag och Carro backade. Det var första gången vi körde med backning, hon fattade jättefint och var med på noterna bra. Och dagens vunna kunskap, att bli bättre på timing, belöning och korrigering. Carro gillar att bita i ärm, mycket... Helst vill hon inte släppa ärmen när hon väl huggit sig fast. Och det var med väna ord som E föklarade vikten av korrigering vid rätt tidpunkt. Det gick genast mycket bättre efter detta. Dels pga det men sedan så måste jag sluta vara så försynt i mina ageranden på träningen. När man tränar med någon som är så mycket bättre än en själv så känner man sig oftast lite förkommen, oftast helt utan anledning och absolut helt i onödan. Det behöver byggas lite på min pondus, att även om jag inte har hållit på med detta länge så kan jag nog mer än vad jag tror. Carro läser mig som en öppen bok, på både gott och ont. Jag kan förstå att hon tar sig friheter om jag inte kan backa upp mina önskningar gentemot henne med tydlighet och beslutsamhet. Hon är en fin hund lilla mus, väldigt välkörd sedan innan av Tony och Kerstin. Detta gör att hon tydligt signalerar i sitt agerande om något är korrekt utfört lika säkert som hon visar tveksamhet om jag gör något "luddigt". Avslutningsvis gjorde vi inkallningar med ställande/liggande och det artar sig :)

Nästa hund till rakning var Nixa. Jag ställde upp för civilsändande och belönade när hon kom farande ett par meter ifrån mig. Det funkade kanon och hon gick inte på alls som hon gjorde sist. Samma utbackningar som med Carro, backande transporter, retningar och angrepp i korg. En flickfavorit märks det, dom här angreppen. Både Nixa och Elin gillar när jag slänger mig i backen, krälar i stoftet och leker vettskrämd. Jag undrar ifall det är någon form av kvinnsschauvinism? Nog för att jag får tillfälle att agera ut min kreativa ådra som storskubb men det är tur att både dam och hund är ömma förstående varelser utanför planen och behandlar mig bättre än ett skubb. Ett skubb som ska ner i backen, med en hunds varma andedräkt i ansiktet och ljudet av snappande huggtänder vinande kring öronen.

Sen var det boxerdags! Transporter, visitationer och utkallningar ur ärm. Prince är som tidigare omskrivet just Prince, hunden som får diagnosen ADHD och DAMP att framstå som affektiva syndrom, han är ett knippe energi utan dess like. Det är väl inte direkt någon tvekan om vilken superhjälte han varit om han hade fått välja:

Vi avslutade med lite upphopp i ärm vilket utfördes Prince-style. Han har knappt gjort det innan men körde på likaväl. Vad spelar det för roll om man dråsar i backen, flyger i fullaste karriär rakt in i Johannes  eller missar det här med avståndsbedömning? Det firar vi med en sång!

Efter Herr P så fick fröken C komma ut igen. Dags för lite miljö. Hon fick först spåra runt stugan och väl där inne så var uppgiften att leta rätt på Skubb-Elin som stod gömd där inne i mörkret. Det tog ett litet tag men hon sökte aktivt och hittade till slut rätt för lite skall och bett. Hon hade i söket ett väldigt intresse av en låst dörr som senare förklarades av att Elin stått och försökt öppna denna. Avslutningsvis körde vi utkallning ur ärm, återigen behövs det jobbas på raka besked från mig. Det var godkänt men inte mer, men det kommer. Yay me!

"Monstret" Dexter kom ut ur sin håla och fick bita loss inne i stugan. Han börjar sköta sig riktigt bra nu och känns tryggare i sig själv. Det ska bli kul att köra med nya figgar och se vad som händer, det ska nog bli hund av DeXxXter också. Transporten vi körde i slutet överraskade, verkligen över förväntan och en stjärna i protokollet till Dex. Det sista vi gjorde var flykt a´la "springsåfortdukanJohannessåservivadsomhänder". Sagt och gjort, 20 sekunder senare låg jag återigen på backen med snö innanför kalsongerna och avtryck av malletänder i armen. Allt för laget, allt för sporten!

Väl hemma var det trötta och välaktiverade hundar som låg i drivor runt om i lägenheten. Men likt Skalmans mat och sovklocka så gjorde dom sig påminda runt 17:30. Det krävs väl knappast examen i kommunikation eller djurspråk för att förstå piken: